Radar i svenska flygplan ?
Att svenska flygplan är bäst i världen verkar det inte råda något tvivel om hos svenska flyghistoriker. Vissa saker svider i själen hos dessa när det kommer på tal att det satt en fransk radar i den första serieproducerade varianten av J 35 Draken (Det var franskt i A 32 Lansen också för att vrida om kniven litet mer...)
Det satt en licenctillverkad Thomson-CSF Cyrano I i nosen på J 35 A. Samma radar satt även i Mirage IIIC, därom råder det ingen tvekan.
Sedan börjar det bli litet krångligare....................
I de senare versionerna av J 35 satt en radar som kallades PS-03/A och dr man erkände att man utvecklat Cyrano-radarn för att få bättre prestanda. Denna radar satt i J 35 B och D.
Det verkligt intressanta är när J 35 F kom på banan, Radarn kallades då PS-01/A och det uppges att den är helt och hållet svenskutvecklad. J 35 F var ju otroligt avancerad för sin tid med radiolänk så att en radarjaktledare kunde sitt på marken och ge styrkommandon åt piloten så att denne kunde operera under radar- och radiotystnad. Helt unikt enligt svenska historiker!
Det intressanta är att Mirage IIIE hade ett liknande system där styrorder kom från marken och piloten flög flygplanet efter de värden som signalerades från marken.
Är detta en ren slump att dessa system utvecklades samtidigt och fungerade ungefär likadant ?
Mirage IIIE flög första gången den 5:e april 1961, J 35 F kom i luften i december samma år.
Det första produktionsexemplaret av Mirage IIIE flög den 14 januari 1964 och serieproduktionen av J 35 F kom igång under 1965.
Är detta en ren slump att dessa två flygplans radarsystem med ungefär liknande prestanda utvecklades parallellt?
Ibland undrar man ?
Kanske tvingades det ena landet köpa gasturbiner för industriellt bruk av det andra landet som straff för att man "sneglat" för mycket på deras försvarshemligheter.
Jag har tyvärr ingen aning hur det förhåller sig men kanske någon annan vet?
Hursomhelst så är Mirage III och J 35 mycket vackra flygplan.
Nedan kan man jämföra Miragens kurvor med andra kurvor...............
Bilden kommer från 77 sqn, RAAF.
Flygplan med musik
Det finns något som jag tycker mycket illa om och det är när man på flygdagar lägger ut musik i högtalarna när man som sann entusiast vill njuta av ljudet från flygplanet i sig.
Men ingen regel utan undantag, här följer två klipp:
Starta båda klippen, titta på det översta och lyssna på det nedersta............Oh la la !
Det fungerar faktiskt !
Mosquito........ett vackert flygplan.....de Havilland måste ju ha franskt påbrå ?
Föregångare till BA-7, MFI-9 och MFI-15/17 ?
Vännen Lae har ju på sin blogg skrivet ett antal mycket intressanta inlägg om MFI och deras produkter.
Tanken har slagit mig då och då att Björn Andreasson som konstruerade BA-7, MFI-9 och MFI-15/17, kanske sneglade på Pilatus SB-2 Pelican när han ritade BA-7. Tyvärr lär man aldrig få svar på frågan.
Pilatus SB-2 Pelican var Pilatus första egna produkt, den flög första gången 30:e maj 1944 och endast prototypen byggdes.
Den såldes senare till ett inrikesflygbolag i Schweiz vid namn Alpar AG i Bern.
Tyvärr totalhavererade flygplanet 13:e juni 1948 då noshjulet bröts av och flygplanet slog runt. Vem som ägde flygplanet då är oklart eftersom Alpar AG gick i konkurs 1947.
Konfigurationen var tämligen ovanlig för tidpunkten, noshjulsställ och framåtsvept vinge.
Piloterna satt framför och litet lätt ovanför vingen för bästa möjliga utsikt. Kabinen låg nedanför och bakom cockpit och nåddes genom en dörr under vänster vinge. Ni kanske förstår varför jag funderar över likheterna med MFI ?
Kroppen var en skalkonstruktion i aluminium medan vingen hade en huvudbalk av trä och var klädd med plywood.
Bränsletankarna satt i vingarna och hade en total kapacitet på 340 liter.
Tomvikt: 1596 kg och max startvikt: 2095 kg.
Man får nog klassa den som ett STOL-flygplan eftersom startsträckan till 50 ft var 300 meter och landningssträckan från samma höjd var 220 meter.
Motor var en P&W Wasp Junior på 440 hp. Maxfart 230 km/h och marschfart 205 km/h
Det finns likheter Mellan Pilatus SB-2 och Björn Andreassons konstruktioner men det finns också stora olikheter.
Ändå kan jag inte låta bli att undra om det möjligen finns ett samband?
Svaret lär jag aldrig kunna få men jag kan ändå ställa frågan här.
För övrigt så ligger Pilatusfabriken i den tyskspråkiga delen av Schweiz vilket jag finner en smula irriterande.
Tanken har slagit mig då och då att Björn Andreasson som konstruerade BA-7, MFI-9 och MFI-15/17, kanske sneglade på Pilatus SB-2 Pelican när han ritade BA-7. Tyvärr lär man aldrig få svar på frågan.
Pilatus SB-2 Pelican var Pilatus första egna produkt, den flög första gången 30:e maj 1944 och endast prototypen byggdes.
Den såldes senare till ett inrikesflygbolag i Schweiz vid namn Alpar AG i Bern.
Tyvärr totalhavererade flygplanet 13:e juni 1948 då noshjulet bröts av och flygplanet slog runt. Vem som ägde flygplanet då är oklart eftersom Alpar AG gick i konkurs 1947.
Konfigurationen var tämligen ovanlig för tidpunkten, noshjulsställ och framåtsvept vinge.
Piloterna satt framför och litet lätt ovanför vingen för bästa möjliga utsikt. Kabinen låg nedanför och bakom cockpit och nåddes genom en dörr under vänster vinge. Ni kanske förstår varför jag funderar över likheterna med MFI ?
Kroppen var en skalkonstruktion i aluminium medan vingen hade en huvudbalk av trä och var klädd med plywood.
Bränsletankarna satt i vingarna och hade en total kapacitet på 340 liter.
Tomvikt: 1596 kg och max startvikt: 2095 kg.
Man får nog klassa den som ett STOL-flygplan eftersom startsträckan till 50 ft var 300 meter och landningssträckan från samma höjd var 220 meter.
Motor var en P&W Wasp Junior på 440 hp. Maxfart 230 km/h och marschfart 205 km/h
Det finns likheter Mellan Pilatus SB-2 och Björn Andreassons konstruktioner men det finns också stora olikheter.
Ändå kan jag inte låta bli att undra om det möjligen finns ett samband?
Svaret lär jag aldrig kunna få men jag kan ändå ställa frågan här.
För övrigt så ligger Pilatusfabriken i den tyskspråkiga delen av Schweiz vilket jag finner en smula irriterande.
En bil för en president med stort P.
Skåda detta fordon, en Citroën DS Présidentielle:
En Citroën DS specialbyggd för Frankrikes president Charles de Gaulle.
Bilen byggdes av karossirifirman Chapron och användes då och då av presidenten.
Naturligtvis så var den längre än något fordon som vid denna tid begagnades av någon annan president eller kunglighet i världen.
Vacker eller inte? Det får betraktaren avgöra, men det var en stor bil för en stor man.
Det trista var bar att Charles de Gaulle föredrog att åka i sitt gamla specialbygge från Chapron.
Eftersom det var en öppen bil så syntes ju han så mycket bättre. Mekaniken kom från en "Gangstercittra":
Här syns han tillsammans med USA:s president Eisenhower. Poängen var att de Gaulle gillade att synas och hade därför svårt för att tränga in sin resliga lekamen i en bil med tak. Till nöds kunde man dock tänka sig att åka i en vanlig DS med modifierat tak:
Lägg märke till Presidentens stolta hållning, en man av folket!
En Citroën DS specialbyggd för Frankrikes president Charles de Gaulle.
Bilen byggdes av karossirifirman Chapron och användes då och då av presidenten.
Naturligtvis så var den längre än något fordon som vid denna tid begagnades av någon annan president eller kunglighet i världen.
Vacker eller inte? Det får betraktaren avgöra, men det var en stor bil för en stor man.
Det trista var bar att Charles de Gaulle föredrog att åka i sitt gamla specialbygge från Chapron.
Eftersom det var en öppen bil så syntes ju han så mycket bättre. Mekaniken kom från en "Gangstercittra":
Här syns han tillsammans med USA:s president Eisenhower. Poängen var att de Gaulle gillade att synas och hade därför svårt för att tränga in sin resliga lekamen i en bil med tak. Till nöds kunde man dock tänka sig att åka i en vanlig DS med modifierat tak:
Lägg märke till Presidentens stolta hållning, en man av folket!
Sabrinas igen, men litet annorlunda
Mitt inlägg häromdagen angående Hawker Hunter och Sabrinas fick mig att tänka på en annan Sabrina med vissa fysiska företräden:
Kommer någon mer än jag ihåg Sabrina Salerno?
Hon hoppade upp och ned i poolen i takt med sina bröst men något i otakt med bikinin.
Året var 1987 men det var väl under 1988 som videon blev känd?
Åren har gått och Sabrina har blivit 40 plus. Åren går men (b)rösten består:
Hon var väl hyfsat känd på kontinenten men hade hon mer än en hit i Sverige ?
Kommer någon mer än jag ihåg Sabrina Salerno?
Hon hoppade upp och ned i poolen i takt med sina bröst men något i otakt med bikinin.
Året var 1987 men det var väl under 1988 som videon blev känd?
Åren har gått och Sabrina har blivit 40 plus. Åren går men (b)rösten består:
Hon var väl hyfsat känd på kontinenten men hade hon mer än en hit i Sverige ?
Teknik & Musik
Jag brukar hävda att jag tycker att alla fordon som drivs av fossila bränslen är intressanta.
Musik är definitivt även det intressant men det kan vara svårt att kombinera dessa intressen förutom att man kan lyssna på musik i bilen.
Här är några grabbar som lyckats med den ultimata kombinationen :
Musik är definitivt även det intressant men det kan vara svårt att kombinera dessa intressen förutom att man kan lyssna på musik i bilen.
Här är några grabbar som lyckats med den ultimata kombinationen :
Flygplan med kvinnliga former och tvärtom !
Min vän Dykar'n kommenterade för några dagar sedan att BH-storlekar kan vara otroligt lika flygplansbenämningar, det var väl B-36 / B-58 / F-84 som var på tapeten då om jag inte minns fel. Dessa kommentarer fick mig direkt att tänka på Hawker Hunter, ett flygplan som endast får se sig slaget av franska konstruktioner vad gäller skönhet.
Tyvärr blev ju inte flygplanet riktigt så rent i linjerna som de första bilderna på prototyperna antydde. Hawker fick montera en stor luftbroms under buken samt förse flygplanet med uppsamlingslådor för ammunitionsbanden. Ammunitionsbanden och hylsorna orsakade skador få flygkropp och fälltankar så den enda lösningen var att montera en BH på flygplanet.
Dessa uppsamlingsboxar, som nedan syns i närbild, kallades för "Sabrinas" av gemene man i Royal Air Force och förmodligen även av mannen på gatan i dåtidens Storbrittanien.
Vem var då Sabrina ?
Jo, hon var fotomodell och skådespelerska och var mycket känd inom samväldesländerna.
Hennes riktiga namn var Norma Ann Sykes och blev snabbt för sitt höft/midjeförhållande på 0,47 !
( Som flygentusiast börjar man ju tänka på area-rule och allt det där......)
Damen i fråga lever i dag i Hollywood och lär vara pigg och rask vid 73 års ålder.
Hon har en otroligt detaljerad hemsida tillängnad sig, bilden nedan är som synes lånad därifrån. En kortare sammanfattning om henne finns här
Om man tittar noga på bilden så kan man ju se att även hennes "uppsamlingsboxar" var ganska framträdande.
Att Sabrina inte saknade erbjudanden från det otäcka (manliga) könet behöver man nog inte betvivla. Men hon hade sina speciella böjelser som synes nedan i en australisk reklamfilm för Caltex.
Det är första gången jag sett någon smälta smörjfett i en stekpanna för att imponera på en kvinna.........
Avslutningsvis kan jag nämna att jag delar hangar med en D-75:a som har ett höft/midjeförhållande på 0,65 och som inte alls tänder på att jag smälter smörjfett i stekpannan !
Tyvärr blev ju inte flygplanet riktigt så rent i linjerna som de första bilderna på prototyperna antydde. Hawker fick montera en stor luftbroms under buken samt förse flygplanet med uppsamlingslådor för ammunitionsbanden. Ammunitionsbanden och hylsorna orsakade skador få flygkropp och fälltankar så den enda lösningen var att montera en BH på flygplanet.
Dessa uppsamlingsboxar, som nedan syns i närbild, kallades för "Sabrinas" av gemene man i Royal Air Force och förmodligen även av mannen på gatan i dåtidens Storbrittanien.
Vem var då Sabrina ?
Jo, hon var fotomodell och skådespelerska och var mycket känd inom samväldesländerna.
Hennes riktiga namn var Norma Ann Sykes och blev snabbt för sitt höft/midjeförhållande på 0,47 !
( Som flygentusiast börjar man ju tänka på area-rule och allt det där......)
Damen i fråga lever i dag i Hollywood och lär vara pigg och rask vid 73 års ålder.
Hon har en otroligt detaljerad hemsida tillängnad sig, bilden nedan är som synes lånad därifrån. En kortare sammanfattning om henne finns här
Om man tittar noga på bilden så kan man ju se att även hennes "uppsamlingsboxar" var ganska framträdande.
Att Sabrina inte saknade erbjudanden från det otäcka (manliga) könet behöver man nog inte betvivla. Men hon hade sina speciella böjelser som synes nedan i en australisk reklamfilm för Caltex.
Det är första gången jag sett någon smälta smörjfett i en stekpanna för att imponera på en kvinna.........
Avslutningsvis kan jag nämna att jag delar hangar med en D-75:a som har ett höft/midjeförhållande på 0,65 och som inte alls tänder på att jag smälter smörjfett i stekpannan !
Ernest Laverdure, mannen och myten
"Jag" har varit synlig på flygfältet strax utanför byn Condé-en-Barrois under förra året.
Cirka två minuter och tjugo sekunder in i detta klipp syns en gentleman få hjälp att ta plats i en Stearman. Mannen i fråga är Christian Marin som personifierade mig i TV-serien "Chevaliers du ciel" som spelades in för sisådär 40 år sedan.
Åren har gått men spänsten i steget känns igen från detta klipp med den atletiske blonde ynglingen, dvs jag själv ;-)
Tyvärr går klippet inte att bädda in i bloggen men det kanske går bra ändå?
Om man vill fortsätta att studera min snitsiga klädstil och min framgång hos det täcka könet så kan man studera mer i dessa båda klipp som dessvärre ej heller går att bädda in men ni får väl klicka så gott det går.
Klipp 1 Lägg märke till T-33:an i slutet
Klipp 2 Lägg märke till min moderiktiga blazer !
Avslutningsvis ett klipp med min trimmade Renault 4, som synes är det inga problem alls att köra ifrån en Renault Gordini. Närstridsscenen i slutet skall vi bara inte tala om, smidig som en brunstig lämmel smyger jag mig på mitt offer:
Those were the days.....nu får man vara glad över en jämn och fin avföring.
Cirka två minuter och tjugo sekunder in i detta klipp syns en gentleman få hjälp att ta plats i en Stearman. Mannen i fråga är Christian Marin som personifierade mig i TV-serien "Chevaliers du ciel" som spelades in för sisådär 40 år sedan.
Åren har gått men spänsten i steget känns igen från detta klipp med den atletiske blonde ynglingen, dvs jag själv ;-)
Tyvärr går klippet inte att bädda in i bloggen men det kanske går bra ändå?
Om man vill fortsätta att studera min snitsiga klädstil och min framgång hos det täcka könet så kan man studera mer i dessa båda klipp som dessvärre ej heller går att bädda in men ni får väl klicka så gott det går.
Klipp 1 Lägg märke till T-33:an i slutet
Klipp 2 Lägg märke till min moderiktiga blazer !
Avslutningsvis ett klipp med min trimmade Renault 4, som synes är det inga problem alls att köra ifrån en Renault Gordini. Närstridsscenen i slutet skall vi bara inte tala om, smidig som en brunstig lämmel smyger jag mig på mitt offer:
Those were the days.....nu får man vara glad över en jämn och fin avföring.
Hundens & Kattens Dagbok
HUNDENS DAGBOK
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!
KATTENS DAGBOK
783:e dagen i fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket...
James Maitland Stewart, en fransk hjälte ! Del 2
För att fortsätta litet på temat om James Stewart, pilot och skådespelare så kan man se ett antal klipp ur hans filmkarriär här:
Vidare så är ju det här klippet extra intressant, James Stewart i en spelfilm där han sitter i cockpit på en B-36 Peacemaker. Undrar om biopubliken visste att denne skådespelare var fullt kapabel att framföra en B-36:a i luften ?
Eftersom vi ändå är inne på flygnostalgi så kanske ytterligare en liten filsnutt om B-36 kan var på sin plats, denna tiomotoriga manick som genom att fälla atombomber skulle kunna skapa fred på jorden.
Vidare så är ju det här klippet extra intressant, James Stewart i en spelfilm där han sitter i cockpit på en B-36 Peacemaker. Undrar om biopubliken visste att denne skådespelare var fullt kapabel att framföra en B-36:a i luften ?
Eftersom vi ändå är inne på flygnostalgi så kanske ytterligare en liten filsnutt om B-36 kan var på sin plats, denna tiomotoriga manick som genom att fälla atombomber skulle kunna skapa fred på jorden.
James Maitland Stewart, en fransk hjälte ?! Del 1
På bilden nedan så ser man hur översten i det amerikanska flygvapnet, James Maitland Stewart (1908-1997), dekoreras med det franska krigskorset med palmblad. Mannen med ryggen mot kameran är generallöjtnant Valin, Armée de l'Air.
För de flesta är James Stewart känd som en stor skådespelare, han spelade många roller i Alfred Hitchcocks filmer. Vad som är mindre känt är att han också var pilot.
James Stewart tog sitt privatflygarcertifikat 1935 och sitt kommersiella certifikat 1938.
Under senare delen av 1940 blev Stewart inkallad till armén men blev lika snabbt utsparkad igen efterom han var för mager. Han åt dock upp sig under ett halvårstid och anmälde sig som frivillig i mars 1941. Som menig soldat blev han satt i flygskola där han blev utexaminerad i januari 1942.
Fram till augusti 1943 så tjänstgjorde han som instruktör, den sista tiden lärde han folk att flyga B-17. Därefter blev han kommenderad till att flyga B-24 Liberator i 445:e bombgruppen och i december 1943 flyttade han till England för att delta mer handgripligt i kriget.
Officiellt så flög han 20 updrag över Tyskland men i verkligheten var det många fler. Han försökte vara en källa till inspiration de nya piloterna och flög många iuppdrag inofficiellt för att slippa tas ur aktiv tjänst. I juli månad 1944 hade han flugit sina 20 officiella uppdrag och blev kommenderad till stabstjänst. Innan kriget var slut blev han befordrad till överste, en snabb karriär även med amerikanska krigstismått eftersom han var menig soldat fyra år tidigare.
Efter kriget så tjänstgjorde han som reservofficer i USAF parallellt med sitt skådespeleri. Han blev befordrad till brigadgeneral 1959 och avslutade sin militära karriär 1968.
Han har i princip aldrig svarat på frågor om sina insatser under kriget förutom då tidskriften Aeroplane Monhtly intervjuade honom under ett besök på RAF Tibenham, hans gamla bas i England.
Det har även skrivits en bok om honom och hans militära karriär men han deltog inte själv i skrivandet.
Det gamla flygfältet utanför Tibenham lever och det flygs fortfarande därifrån. Norfolk Gliding Club verkar i alla fall leva och ha hälsan.
Varför han fick det franska Croix de guerre har jag inte en aning om, men det kunde kanske vara käckt att Frankrike som "segrare" i andra världskriget delade ut litet medaljer till kändisar som hjälpt till.
Här är en ljudupptagning som nog får anses vara unik. James Stewart berättar om sitt flygarliv under ett föredrag vid Princeton University 1990:
Här följer ett klipp som hyllar honom som den store skådespelare han också var.
Klippet är från det franska TV-programmet Cinema Cinemas. Själva intervjun är dock på engelska men tack och lov textad på franska.
Fortsättning följer..........
För de flesta är James Stewart känd som en stor skådespelare, han spelade många roller i Alfred Hitchcocks filmer. Vad som är mindre känt är att han också var pilot.
James Stewart tog sitt privatflygarcertifikat 1935 och sitt kommersiella certifikat 1938.
Under senare delen av 1940 blev Stewart inkallad till armén men blev lika snabbt utsparkad igen efterom han var för mager. Han åt dock upp sig under ett halvårstid och anmälde sig som frivillig i mars 1941. Som menig soldat blev han satt i flygskola där han blev utexaminerad i januari 1942.
Fram till augusti 1943 så tjänstgjorde han som instruktör, den sista tiden lärde han folk att flyga B-17. Därefter blev han kommenderad till att flyga B-24 Liberator i 445:e bombgruppen och i december 1943 flyttade han till England för att delta mer handgripligt i kriget.
Officiellt så flög han 20 updrag över Tyskland men i verkligheten var det många fler. Han försökte vara en källa till inspiration de nya piloterna och flög många iuppdrag inofficiellt för att slippa tas ur aktiv tjänst. I juli månad 1944 hade han flugit sina 20 officiella uppdrag och blev kommenderad till stabstjänst. Innan kriget var slut blev han befordrad till överste, en snabb karriär även med amerikanska krigstismått eftersom han var menig soldat fyra år tidigare.
Efter kriget så tjänstgjorde han som reservofficer i USAF parallellt med sitt skådespeleri. Han blev befordrad till brigadgeneral 1959 och avslutade sin militära karriär 1968.
Han har i princip aldrig svarat på frågor om sina insatser under kriget förutom då tidskriften Aeroplane Monhtly intervjuade honom under ett besök på RAF Tibenham, hans gamla bas i England.
Det har även skrivits en bok om honom och hans militära karriär men han deltog inte själv i skrivandet.
Det gamla flygfältet utanför Tibenham lever och det flygs fortfarande därifrån. Norfolk Gliding Club verkar i alla fall leva och ha hälsan.
Varför han fick det franska Croix de guerre har jag inte en aning om, men det kunde kanske vara käckt att Frankrike som "segrare" i andra världskriget delade ut litet medaljer till kändisar som hjälpt till.
Här är en ljudupptagning som nog får anses vara unik. James Stewart berättar om sitt flygarliv under ett föredrag vid Princeton University 1990:
Här följer ett klipp som hyllar honom som den store skådespelare han också var.
Klippet är från det franska TV-programmet Cinema Cinemas. Själva intervjun är dock på engelska men tack och lov textad på franska.
Fortsättning följer..........
Kärlek är som en cigarett !
Så kan livet vara ibland..........
Kärlek är som en cigarett, brinner och det stiger en till huvudet, när du inte kan vara utan den så går det hela upp i rök.......
En sann fransman tänder då en ny och får uppleva samma härlighet en gång till !
En sann fransman tänder då en ny och får uppleva samma härlighet en gång till !
Det gällde ju att få till en vettig text till originallåten med Sheena Easton. Sedan är det ju inte fel att vila ögonen på Sylvie Vartan, denna underbara fransyska som kan få en biskop att sparka ut ett kyrkfönster !!
(Visserligen är hon född i Bulgarien av föräldrar från Armenien men det kan man ju hålla tyst om)
Många låtar lever liksom upp med en fransk text eller hur ?
Warbirds vs civvie street ?
Ibland funderar jag till på vad som gör ett flygplan intressant ? Är det individen i sig, eller typen, eller rent av en specifik version av en viss typ ?
Målning och märkning. Är det relevant? Ja det är det i viss mån men ibland blir det litet för mycket.
Anledningen till att jag tar upp detta är vännen LAe:s inlägg om en specifik Piper Cub.
Helt plötsligt slog det mig att det går tretton kamouflagemålade lillcubar på dussinet.
Missförstå mig inte nu, jag vet mycket väl att de flesta lillcubar som hamnade i Sverige var L-4:or med ett förflutet i US Army och att de var kamouflagemålade från början. Ibland känns det dock litet märkligt att se varenda gammal lillcub i Sverige förvandlas till små "warbirds". Den civila flyghistorien trycks undan på något sätt.
Dessutom delades ju Cubarna ut till arméförbanden ungefär som man delade ut jeepar, dokumentationen var minimal så ingen kan väl egentligen påstå att deras Cub är målad som den var i originalutförande. Det finns säkert undantag från regeln men jag generaliserar litet bara för att väcka debatt.
Det finns ju ett antal flygplantyper som blir otroligt eleganta i civil märkning trots att det inte var meningen från början.
Den gamla Spiten G-ALGT i mitten av sextiotalet t.ex:
G-ASJV (MH434) ocg G-FIRE såg inte helt tokiga ut de heller, klicka på bilderna så blir de större:
Dessutom var det ju så länge sedan de var målade så här att det borde vara historiskt intressant.
Tänk att få se en nyrenoverad Cub eller Spitfire i civil märkning........de finns, men de är inte så många.
Målning och märkning. Är det relevant? Ja det är det i viss mån men ibland blir det litet för mycket.
Anledningen till att jag tar upp detta är vännen LAe:s inlägg om en specifik Piper Cub.
Helt plötsligt slog det mig att det går tretton kamouflagemålade lillcubar på dussinet.
Missförstå mig inte nu, jag vet mycket väl att de flesta lillcubar som hamnade i Sverige var L-4:or med ett förflutet i US Army och att de var kamouflagemålade från början. Ibland känns det dock litet märkligt att se varenda gammal lillcub i Sverige förvandlas till små "warbirds". Den civila flyghistorien trycks undan på något sätt.
Dessutom delades ju Cubarna ut till arméförbanden ungefär som man delade ut jeepar, dokumentationen var minimal så ingen kan väl egentligen påstå att deras Cub är målad som den var i originalutförande. Det finns säkert undantag från regeln men jag generaliserar litet bara för att väcka debatt.
Det finns ju ett antal flygplantyper som blir otroligt eleganta i civil märkning trots att det inte var meningen från början.
Den gamla Spiten G-ALGT i mitten av sextiotalet t.ex:
G-ASJV (MH434) ocg G-FIRE såg inte helt tokiga ut de heller, klicka på bilderna så blir de större:
Dessutom var det ju så länge sedan de var målade så här att det borde vara historiskt intressant.
Tänk att få se en nyrenoverad Cub eller Spitfire i civil märkning........de finns, men de är inte så många.
Flygporr, civilreggad Mirage III !
HB-RDF, en civilregistrerad Mirage III DS ! Underbart !
Maskinen hålls tydligen i luften av Clin d'Aile Musee de l'Aviation Militaire de Payerne som har en hemsida här:
http://www.clindailes.ch/ .
Det käns faktiskt kul att det går att civilregistrera ett före detta militärflygplan med Mach 2 prestanda.
Maskinen flögs på le Bourget under flygutställningen i juli så att man kunde visa omvärlden hur ett riktigt flygplan skall se ut. En filmsnutt från evenemanget kan ses här på Dassaults hemsida. Det är faktiskt litet kul att en flygplantillverkare värnar om sin historia.
När man ändå är inne på Dassaultnostalgi så kan jag ju tipsa om sidan Dassault-Passion.
Om du går in på länken "Store" och klickar vidare på länken "Art de vivre", eller "Life style" om man hellre vill se sidan på engelska, så kan man snabbt se vad som är väsentligt för en fransk pilot.
Finns det någon annan flygplanstillverkare med egna viner ? Vad sägs om en Château Dassault 2000 ?
Undrar vad man skulle kontra med i Sverige, laktosfri lättöl med en SAAB-logga ? Kanske MFI, Mellanmjölk För Inkontinenta ? Kanske Whisky med fartprestanda, -Machmyra ?
Historiska flygplan, eller bara skrot ?
Under en liten utflykt i somras upptäckte jag en samling övergivna flygplan på en kobbe i medelhavet:
Mina fruktlösa försök att få bra bilder gick om intet men man kan i alla fall se att det är T-33:or som numera får stå och sola sig:
Man kanske borde försöka köpa loss ett par stycken och måla upp dem i Armée de l'Airs färger ?
(Det är pinsamt men sant att Frankrike stödköpte amerikanska flygplan)
Jag har dock ingen som helst aning om skicket på dessa T-33:or och tyvärr fanns det ingen chans att hinna undersöka dem heller.
Var står då dessa flygplan ? Här kommer några klickbara bilder som kanske kan ge några ledtrådar.
Det är inget quiz utan snarare ett "QUISS" som en (ö-)känd flyghistoriskt intresserad individ skulle uttrycka det :-)
Mina fruktlösa försök att få bra bilder gick om intet men man kan i alla fall se att det är T-33:or som numera får stå och sola sig:
Man kanske borde försöka köpa loss ett par stycken och måla upp dem i Armée de l'Airs färger ?
(Det är pinsamt men sant att Frankrike stödköpte amerikanska flygplan)
Jag har dock ingen som helst aning om skicket på dessa T-33:or och tyvärr fanns det ingen chans att hinna undersöka dem heller.
Var står då dessa flygplan ? Här kommer några klickbara bilder som kanske kan ge några ledtrådar.
Det är inget quiz utan snarare ett "QUISS" som en (ö-)känd flyghistoriskt intresserad individ skulle uttrycka det :-)
